Jag är uppväxt i en tefamilj. Vi drack te - sällan kaffe. Bara som applikation efter släktmiddagar, bjudningar och hos farfar förstås (som var smålänning). Men hemma i vardagen drack vi te på kvällen och på morgonen. Min pappa drack svart, engelskt  pås-te på morgonen, samt bredde ut hela DN (som var i stort format då) över hela bordet. Ingen annan fick plats vid frukostbordet. Sedan hade han en speciell springrutt förbi alla grannar på gatan till bussen, vilket han sedermera blev känd för. Sättet att springa på, alltså.

Jag är dessutom en av alla dem som faktiskt har haft fyra föräldrar. I min tonår skildes mamma och pappa, och ganska snart kom nya respektive in i deras liv. Och mina styvföräldrar hade - hör och häpna - det gemensamma draget att de både rökte och drack kaffe. Min mamma som var rökfri tedrickare träffade således en man som var estländare, drack kolsvart kaffe, lade patiens och rökte camel utan filter. Min pappa, rökfri tedrickare han också, blev sambo med en kvinna som alltid ville börja dagen med kaffe, minns jag. Hon rökte stundtals urtjusiga cigarretter i exklusiva förpackningar, och ibland gärna i bilen, vilket kanske inte hörde till min favorit.

I dag är min tedrickande mamma, hennes man och min pappas tjusiga sambo borta. Alla tre är de döda. Men jag vet att jag är präglad av dem. Deras egenheter och drag är liksom inskrivna i min släkthistoria. Och jag kan sakna de där sena kvällarna med min mamma och hennes man. Ändlöst patiensläggande, kaffedrickande, prat och klockan tickandes i matrummet. Jag kan också sakna min pappas kritiska sambos sällsynta men uppskattande komplimanger för något jag gjort. Det kom inte ofta, men likväl.

Och kaffe blev senare latte, macchiato och espresso för min egen del.

Men jag avnjuter även en kopp te då och då. För det är något bekant och förtroendeingivande över tedrickandet, som sagt. 

 http://www.kusmitea.com/html_uk/home.php

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...