Det finns önskemål om att uppdateringarna ska ske oftare här. "Och kan du inte skriva långt så kan du skriva kort", sa en vän.

Jo, skriva kort kan jag. Har alltid kunnat. Komprimerat.

Men jag har i lönndom alltid avundats utbroderare. Sådana som alltid skrev för långt på uppsatserna i skolan. Som inte hann skriva klart tentan, för "jag måste ju få med allt". De kunde inte korta ner, reducera sig själva, de bara måste ta plats. Dem avundades jag intill döden.

Jag har jämt kunnat vara kortfattad. Jag har begåvats med "edit mode", även i verkliga livet. Först uttrycka allt i en mening - sedan tomhet. Det verkar vara mitt öde. Slingra sig fram i långa argument tillhör inte mina bedrifter, även om jag förstås kan konversera.

Nu kanske en del tycker att jag har fel, att denna beskrivning inte alls stämmer.

Ja, hör av er då, i sådana fall.

Men nu är det, som man säger på vissa håll i landet: Nog av!

En sak till: Länklistan är uppdaterad. Ta gärna en titt!

Har redan sett de goda recensionerna av Anna von Hausswolffs ”Singing from the grave” och kan bara instämma.

Hennes röst når de djupa skikten i mig, och falsetten lånar stundtals otroligt mycket av Kate Bushs gränsöverskridande sångteknik, där det får vara fult, skrikigt. Men det är så satans musikaliskt. Jag blir lyrisk.

I låten ”Pills” sjunger hon med en röst som skärande knivar ”These pills keep me alive” och det är mycket övertygande. Man är bara och enkom där. Så ska musik och text vara.

Den kalla våren är räddad för min del.

http://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/anna-von-hausswolff-singing-from-the-grave-1.1088278

Årets snyggaste filmaffisch hänger på Zita. Det är utan tvekan Jessica Hausners film "Miraklet i Lourdes" som får den utmärkelsen. Trollsöta Sylvie Testud gör rollen som MS-sjuka och rullstolsbundna Christine som under en pilgrimsresa till Lourdes får uppleva smaken av ett mirakel - eller?

Ja, mer säger jag inte om handlingen. Men allt är utsökt. Den minutiösa miljöbeskrivningen, det saktmodiga tempot med långa tagningar - härligt med en regissör som vågar sådant! Man hinner tänka medan man ser filmen, och det har jag längtat efter.

Frågor väcks naturligtvis. Att mirakel kan väcka de mest mörka sidor i människor som avundsjuka och missunnsamhet. Och så det gamla goda teodicéproblemet - hur kan Gud vara allsmäktig och god på samma gång? Varför botar han vissa medan han låter andra lida? Det räcker liksom inte med svaret "Herrens vägar äro outgrundliga". Och tänk så mycket makt vi tillskriver någon/något som vi vet så lite om.

Men det är ju en annan historia

http://www.coop99.at/www-LOURDES/en/index.htm