Efter att ha sett den döläskiga thrillern/psykodramat "Black Swan" i helgen går nästan omedelbart tankarna till Polanskis rysare "Repulsion" från 1965. I den följer vi den vackra manikyristen i Catherine Deneuves gestalt, som går in i en totalpsykos och blir fullkomligt livsfarlig. I den filmen ingår den så välkända scenen där händer sträcker sig efter henne från väggarna i den klaustrofobiska Londonlägenheten... Jag vet att det var den otäckaste filmreferens min exman visste. Är benägen att hålla med. "Saw" släng dig i väggen.

Hur som helst, i "Black Swan" är det den kontrollerade perfektionistiska ballerinan Nina som pressas till galenskap. Fast man vet ju inte riktigt vad som är vad... Och det är en tjusning med det kan jag tycka.

Klaustrofobin är i vilket fall som helst påtagligt närvarande. Här blir den Ninas otäckt kvävande mamma och deras lägenhet med blommiga mönster där ballerinnadottern blir som en på tok för stor docka bland alla gosesaker.

Lägg också till det ständiga förpackandet och snörandet av de misshandlade fötterna i de trånga balettskorna. Allt ska lindas in och döljas. Allt ska stramas upp. Och till slut rinner förstås bägaren över. Superbt välgjort - och ruskigt som attan!

Jag och sällskap fick sedan lugna ner oss på den utsökta lilla vietnamesiska krogen Nem Nem Quan med fräscha vårrullar och mycket öl.

Som om vi inte visste detta med kemikalier hos frisören...

Desto större anledning att gå till en ekofrisör. Och jag är nöjd med mitt hår, kan jag tillägga.

http://svt.se/2.108068/1.2367362/harfarg_kan_vara_cancerframkallande

http://www.ecohair.se/

Filmen "En enda man" med Colin Firth är ett särdeles fint litet mästerverk. En collegelärare sörjer sin manliga kärlek som omkommit i en bilolycka. 60-tal, Los Angeles. Ursnyggt.

Skickligt och intelligent skildrat av Tom Ford. Rent och odammigt, på något vis. 

Den här filmen har dessutom - slog det mig- en sak gemensamt med åtminstone två andra filmer i filmhistorien: Sunset Boulevard samt American Beauty. Men jag säger inte vad.

På lördag fyller min äldsta syster jämnt. Det blir fest och mottagning i hennes hem i den nordliga grannhuvudstaden. Min svåger har bett mig att sjunga något, vilket jag gärna gör, trots ringrostighet. Men den får ge vika för angelägenheten.

Min syster gifte sig i höstas med sin sambo sedan tio år. En lång, slingrig väg har det varit för henne till kärleken.

Jag tänker att livet verkligen är cykliskt.

När jag gifte mig 1997, och bröllopsyran var stor, var min syster i sin tur separerad från sin man sedan två år. Tre små barn hade hon, och hon tog hand om dem mer eller mindre själv. En tuff tid.

Själv är jag nu - när min syster gifter sig för andra gången - frånskild sedan drygt tre år, och min ensamhet är stundtals så påtaglig att jag kan göra lergubbar av den. En ensamhet jag väljer - och inte väljer.

Denna ensamhet... 

En välsignad gåva ibland - en annan gång bara förbrännande.

Men livet är cykliskt. En tröstande tanke - en magisk sanning?

Två sånger blir det på lördag.

Den första är ett tack till livet

den andra till kärleken.

Dock ej nedanstående låtar.

Ensamheten - den välsignade, den hatade

Så föll det sig så att jag på onsdagen denna vecka gick och lyssnade på den tyska författarinnan Juli Zeh på Kulturhusets internationella författarscen.

Kände mig ytterst privilegierad, ty jag fick sitta på första raden tack vare M:s förlagskontakter och åtnjuta allt på nära avstånd.

Blev också glatt ego-överraskad av att jag förstod en hel del av vad Zeh sa. Då menar jag tyskan, förstås, för resonemanget var ju glasklart och lämnade inga frågetecken.

Denna utsökta författare är jurist, född på 70-talet, och hon har en hjärna skarp som en knivsegg. Dessutom är hon rolig - både i samtal och i sina böcker.

I samtalet avhandlades hennes studieår och om varför hon valde att läsa juridik. Zeh hävdade att man som juridikelev avvänjdes all tanke på moral under studierna - allt skulle renodlat handla om lag och rätt, vilket man kan tycka är logiskt. Men hon menade också att ett rättssamhälle egentligen inte kan existera utan moral. Det var bara en av alla hennes intressanta reflektioner.

Sedan kom samtalet förstås in på hennes litterära verk - främst den senaste: dystopin Corpus Delicti, som hon benämner som en tesroman.

Zeh menar att en dystopi egentligen inte siar om framtiden, utan den beskriver och skruvar till samtiden. Och det kan man verkligen säga om Corpus Delicti .

Där härskar en hälsodiktatur (i teorin utan våld, men totalitära medel blir ändå oundvikliga). Metoden, som är en ren förnuftspraktik utan invägning av känslor, nostalgi, empati får stå som norm för den hälsa som staten ska få människor att uppnå och bibehålla. Känns det igen?

Utövare och skapare av Metoden i Corpus Delicti är Kramer - en figur som Zeh hävdar har förnuftsmässigt rätt, men att ha rätt är ju inte samma sak som att tillämpa empati och mänsklig moral.

Hon säger vidare att Kramer är hennes bild av den manliga erotiken - en man som i sin självklarhet går in i ett rum och bara har rätt. "Den bilden säger nog tyvärr en hel del om min mansbild" tillägger Zeh.

Ja, jag kan inte återge allt som sades, men jag blev mer berörd och upplyft än jag blivit på mycket länge.

Tänker också i mitt stilla sinne på Zehs bild av mannen och erotiken. Och att en man kan också komma in i ett rum - och ha alldeles fel. Eller?

　http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=17039&ptid=12253&Category=Internationell+f%C3%B6rfattarscen

Om man har ett barn i melodifestivalålder och ändå vill ha förståndet i behåll när allt det här tävlandet coh kvasiskämtandet är över, så kan man göra som jag och min dotter - sjunga alla låtar på låtsasjapanska! Ni anar inte vilka lyft en del låtar får. Det blir liksom Lost in translation/Miyazaki-vibbar direkt. Hå hå ja ja...

Efter att ha vistasts i en löpande band-turism på en kulissort i en vecka är jag så glad över att komma hem. Jag är en dålig turist på alla möjliga sätt. Blir lätt orolig på resa, irriterad på hotellpersonal, alienerad i hjärtat, bränd på huden. Men den här gången var det inte så illa. Solen var lagom och värmde - brände inte. Intag av frukt, rikligt med rörelse, trevliga bekantskaper och en mycket mycket nöjd dotter gjorde också saken bättre.