Lyssnar på Kate Bushs senaste platta "50 words for snow" och blir genast musikaliskt överlycklig. Hon bäddar in ord i långa långa melodier. Jag känner mig tröstad, tillfreds.

Ja, vad ska man säga om denna musikgudinna? Jag är så glad att hon finns och sätter röst på det som så sällan formuleras i modern pop (om man nu kan kalla hennes musik det nuförtiden?) i dag. Något roligt, tidlöst, lekande, intelligent.

Januari är kall och rå, och snön är inte så vacker som den skulle kunna vara. Men jag njuter och gläds åt detta.

Kate Bush – Snowflake

Nu i det dystra, stilla januarimörkret lagar jag mat. Jag har försummat matlagningen under hösten med hämtsushi och ständiga sesam nuggets.

Nu blir det annat. Matig rotfruktsoppa med smetana och vitlök, halloumi fräst i ekologisk kokosolja, skruvpasta med ett tjockt lager parmesan (med lite argentinskt rött till) som dottern får äta framför tv:n, sallad med russin och macadamianötter, varm choklad på äkta kakao med kanelgrädde.

Testosteronstinna mästerkockar, släng er i väggen! Jag lagar gott. Det är ekologiskt - och en sorts kärlek.