En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera veckors tid. Nu alltså, en tripp söderut för att få endorfiner. Det gick bra. Vad som gick mindre bra var att få en hyfsad lunch och god espresso i Farsta centrum. Gick antagligen på fel ställen, eller så var det nån karmagrej, för jag lyckades inte pricka in något gott alls.

Sen en film - förstås! Nu Prometheus som jag och (modig) väninna såg utan 3D på Sergel. 3D är som hubbba bubba. Jättegott i början, men tappar snabbt smaken. Jag och väninnan är för gamla för hubba bubba. Allså ser vi vanlig skogsfilm. Och det räckte bra kan jag säga. Underhållande resa till en gudsförgäten (bokstavligt talat) planet där besättningen med Noomi Rapace i spetsen låter vetgirighet och forskarsinnelag styra - och inte det sunda jäkla förnuftet, förstås, annars vore vi utan drama.

Jag älskar det här. Mest älskar jag den fåfänga androiden David, som görs av Michel Fassbender. En underbar kompis på resan - not! Men faktum är att jag hellre har en beläst, attraktiv robot - som kanske inte ställer upp i alla väder, okej då - som sällskap, än nån konventionell actionsnubbe. Men jag skulle å andra sidan aldrig sätta min fot ute i rymden. För bekväm.

I en artikel i Situation Stockholm står det att Noomi Rapace "skiter i att ha trevligt". Icke konflikträdd, den flickan, inte.

Och kanske det är ett sätt att värna sin integritet tänker jag. En typiskt konflikträdd tanke...

Efter sci fi-filmen hamnar mitt biosällskap och jag som av en händelse på en tapasbar med några rätter och ett glas cava framför oss. Känns långt från Farsta centrum, och långt från Prometheus.

Jag gillar ju att ha det trevligt. Men - ska jag också tillägga - jag gillar också film där man inte har så trevligt.