Okej. Så här är läget. Jag ligger efter.

I allt möjligt. I att blogga till exempel.

Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag ligger efter i att sortera mina räkningar.

Jag ligger efter i träning, i att stretcha mina onda sätesmuskler (varför spänner sig kvinnor alltid i baken, är det på grund av ilska, frustration...?) och i att göra pilatesrörelser och avslappningsövningar hemma.

Jag ligger efter i att tänka filosofiskt, övergripande, tänka positivt och jag ligger definitivt efter i mindfulness.

Jag ligger så frukansvärt efter i tvåsamhet så det vill jag inte ens tänka på, deltar inte alls i det racet.

Jag ligger efter i läsning, skummar bara igenom bokrecensionerna i DN, och film, film som varit min passion så länge ligger jag smärtsamt efter i. Jag har varken sett "The Artist" eller "Wuthering Heights". Däremot "Carnage" som jag slukade med hull och hår i går som en alkoholist med grav abstinens sveper vodka på morgonen. Vad det kändes bra! Det bästa jag sett i år i filmväg för övrigt!

Det skulle vara pretto att säga att jag ligger efter i att gå på opera och balett, för det är ju svårt att hinna med/ha råd med så ofta. Men BEHOVET är nu större än intaget kan jag lugnt säga.

Men, men, gott folk. Följande ligger jag inte efter i: Jobbet, deklarera, ha koll på vännerna, planera sommaren, musik i lurarna, göra "guldmjölk", se recept nedan.

Får vara nöjd så.

http://www.satnam.se/download/words/Rezept_Guldmjolk.pdf

http://www.sonyclassics.com/carnage/site/index.html

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall.

I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att jag ska återhämta mig från allt.

Det tror jag nu inte blir fallet, men en viss avkoppling ser jag fram emot. Bad i varma källor utomhus är alltid läkande på något sätt.

Jag har inskaffat en geraniumväxt i kruka som står i köksfönstret. Om man gnuggar bladen känner man den kraftiga, söta doften. Geranium sägs ha en lugnande och helande inverkan på de mest oroade själar. Har försökt få min stundtals vilda dotter att insupa doften, och visst hon gillar den, men den sätter nog inga djupare spår i hennes barnasjäl. Inte just nu i alla fall.

Själv hade jag en sådan växt i mitt flickrum när jag var elva år. Mamma ställde in den hos mig. Doften är lite parfymig, och det tilltalade mig. Även om den förstås inte påverkade min mellanstadietid, som, ska jag tillägga, inte var någon höjdare i mitt liv.

Så tillbaka till nuet - och ägget. Av påsken önskar jag mig nytändning, energi, omvändelse.

En god början, tänker jag. En god början på resten av mitt liv.