Brukar inte hänvisa och relatera så mycket till motton, ordspråk och sådant.

De får mig mest att fnittra. De är alltid så påtvingat insiktskrävande, och sådant gör mig full i skratt.

Men det går ju att fnissa och vara allvarlig i samma sak. Vi säger så.

Jag skulle vara värdig i Åre och börja åka slalom igen efter 25 år. Värdig skulle jag vara, inte ta illa upp om jag ramlade, inte vara rädd för att inte kunna stanna, krocka med liftar, eller för att köra på nåt stackars barn, men samtidigt acceptera att jag var rädd.

Helt enkelt vara vuxen i backen. Jag skulle förstå att all smärta och förnedring jag upplevt i min tonår i slalombacken endast var ett minne blott.

Jodå… Lärorikt

Min underbara ciceron J lotsade runt mig i backarna. Jag upplevde ett lyckorus, en katharsis, samt även en viss snarstuckenhet.

Men jag vet att jag trivs bland fjällen. Och det är jag beredd att betala mycket för.

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen. Se där. Nu talar jag i ramsor igen.