Näe, Jaoui! Nu har du gjort en ljum film. Jag som älskat dina andra filmer, där intelligensen är så levande att den väcker skrattet från maggropen. Men i ”Det regnar alltid i Provence” finns inget av detta.

Du använder underbara skådespelare - som alltid, och du själv är en av dem. Här finns en intressant karaktärsbild av feministen, författaren och politikern Agathe Villanova. Hon besöker sitt barndomshem efter mammans död, där hennes spända försummade syster med familj också bor. I deras möte finns potential, men inga trådar nystas vidare. Det regnar, som sagt.

De två oändligt tröttsamma filmmakarna i filmen får mig att både irriterat sucka och till slut gäspa. Ett enda långt malande blir det, och inte ens kul. Min väninna M går så långt att hon faktiskt sluter ögonlocken - efter att ha påpekat att översättningen dessutom är undermålig.

Det enda riktigt njutbara i filmen är Nina Simones stämma som ljudar i bakgrunden vid några tillfällen. Denna starka, sköra röst.

Och vinet vi drack på Rolfs kök före filmen smakade i alla fall sagolikt.

M drack Riesling, jag italienskt Primitivo. Mm…

Om man efter detta ljumma regn längtar efter att bli berörd kan man bege sig till Södra Teatern i kväll där Bruno K Öijer har uppläsning av sina dikter. I hans senaste diktsamling ”Svart som silver”  läser jag följande strof:

jag frågade henne

varför hon övergav mig den där gången

och hon svarade

men jag övergav dig aldrig

hur skulle jag ha kunnat överge dej

det är omöjligt

omöjligt helt enkelt

det går inte till så

Ur ”Hon svarade”

http://www.rolfskok.se

http://www.brunok.se

http://www.youtube.com/watch?v=klyea0oYYrE