Det är så skönt att vara inomhus. Det är det enda omdöme jag har om vädret just nu.

Jag välsignar min varma lägenhet, mina fårullstofflor, mina fleecefiltar och mitt duntäcke och alla mina yllekoftor.

Jag välsignar mitt te, mina böcker, ja, till och med min dumma tv, då och då.

I välsignelsen ingår också starkt kryddad mat och min dotters varma 8-årskropp bredvid mig i soffan.

Mycket snart blir det emellertid extern värme. Byte av klimat, helt enkelt.

Vin ska drickas, sol ska insupas. Man talar spanska där.

En helt annan sak. Det har tyvärr blivit för svårt att lyssna till Patti Smith. Och absolut inte för att hon inte är bra, tvärtom! Men det gör så helvetes ont, på ren svenska. Hennes musik ristar skåror i min kropp, känns det som, och alltså blir det inget lyssnande. Liksom doft kopplar man ihop musik med skeenden, och med Smith i lurarna går mina tankar oavkortat till min mammas död 2008 och alla händelser i anknytning till det. Hela hjärnan placeras liksom där, då.

Jag ska trots allt drista mig till att läsa hennes biografi ”Just kids” som jag fått.

”Begins as a love story and ends as an elegy” står det på baksidan. Jo, just det…

Skåror får väl ristas. Skönt är det i alla fall att vara inomhus när så sker.

Älskade nya svåra liv - höst 2007

Nu vill jag bara säga det, så har jag det sagt. Jag kan lugnt konstatera att Juli Zeh är min favoritförfattare. Åtminstone en oerhört stark kandidat just nu. Och detta bara efter att ha läst en och en halv bok av henne. Fritt fall - en kriminalhistoria läste jag förra sommaren och redan där föll jag för hennes kalla ton, hennes meta-naturvetenskapshumor och hisnande intelligens.

Och bättre blir det i Corpus Delicti som jag nu avnjuter, och jag vill knappt bläddra för jag vill inte att boken ska ta slut. Och DET är ovanligt för att vara mig.

Här skildrar Zeh en mardrömslik häslodiktatur, där ingen får sätta sig upp mot "metoden" för då är det liksom rökt. Associationerna går osökt till vår egen västerländska träningsreligion och alldeles absolut till det utbredda kbt-tänket som monopolrecept på framgång.. Jag blir hög av det här. Nästan så att jag vill svära - fult.

Wonderful!

Det blir till att gå på internationell författarscen på Kulturhuset den 9 mars, då denna super-författarinna dyker upp.

Och tack kära M för ditt goda goda te som du gav mig! Hela kvällen räddad.

http://www.juli-zeh.de/autorin.php

http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=3191&domain=http%3A%2F%2Fwww%2Ekulturhuset%2Estockholm%2Ese%2F&url=default%2Easp%3Fid%3D36966

http://www.inthemoodfortea.se/index.htm

"Att älska livet mer än dess mening". Ja, det är eftersträvansvärt. Orden kommer tydligen från Dostojevskijs "Bröderna Karamazov". Den läste jag i sen tonår, och jag antar att alla de existentiella och teologiska diskussioner som förekom i den var en aning svårsmälta för mig då. Men jag minns att jag fann den helt okej. "Idioten" var emellertid bättre. Mer dramatik.

Såg ett samtal mellan troende och icketroende vetenskapsmän på Kunskapskanalen i kväll, denna utmärkta kanal. Man gnabbades mycket om bevisbördan och på vem den ligger. Alla fyra deltagare var män, och jag blev ganska trött. Det kändes bara som en tävling, positionering. Ingen egentlig vilja till att lyssna på varann och röra vid de djupare skikten. Nödigt var det, enligt min åsikt. Men värt att titta på ändå. Just för att få konstatera detta kanske...