En av de starkaste slutscener jag vet är den i American Beauty (1999) där den skottskadade och döende Lester (Kevin Spacey) ser tillbaka på sitt liv i fragmentariska bilder. Filmen är en ordentlig skruv på det moderna familjelivet i förorten och vad människor kan göra med och mot varandra i tvåsamheten.

Det är ingen dålig resa Lester gör. Han medelåldersrevolterar ordentligt: börjar träna maniskt med hantlar i garaget, tar jobb på hamburgeria, samt limmar hårt på sin dotters kompis. Hans fru har tävlingssex med sin kollega (mäklare emellan…) och grannfamiljspappan är fascistoid mot son och fru, men drömmer i hemlighet om män. Ja, allt går rent åt h-e till slut där i villaområdet.

Så vad ser Lester då i dödsögonblicket? Han ser det som spelar någon roll, kanske. Han ser förstås sin dotter Jane, som bebis, barn, hennes första steg, hennes ansikte. Medan han upprepar hennes namn. Jag gråter alltid när jag ser det.

Men han ser också sin fru - Carolyn - i en bergochdalbana på ett tivoli. Hennes hår flyger åt alla håll och hon skrattar hysteriskt högt. Det fanns en tid då hon gjorde det, då de skrattade tillsammans. Innan all bitterhet, frustration och ilska tog över, så fanns där ett skratt. Och i skrattet låg kärleken. Så smärtsamt enkelt kan det alltså vara.  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...