Zitas Cine Francais inleder med Zabou Breitmans film baserad på Anna Gavaldas roman ”Jag älskade honom”.

Den visar sig vara en ordentlig mellangärdes-smocka – åtminstone för mig - men väninnan ser också lite medtagen ut i sätet bredvid.

Relationsval står på menyn. Bekvämlighet kontra passion, förvirringarnas tillstånd och de stulna euforiska timmarna med den man älskar kontra den ordnade tillvaron med hustru, barn och småborgerlig umgängeskrets. Stress kontra tomhet. Nuet kontra framtidskontroll. Eld eller trygghet? Ja, vad väljer man?

Och vad händer när hjärtat inte får bestämma? Hur ser man på sig själv om bekvämlighet och en viss typ av livsföring går före valet av den man älskar? Dessa frågor ställer sig en ganska hundlik Daniel Auteuil (man hade gärna fått plocka in en yngre, tjusigare man, men fransmännen envisas ju med gubbe-flicka-kombinationer) och han resonerar kring detta en regntung kväll med sin svärdotter som just blivit lämnad av sin man.

Lite kors och tvärs i tid och rum blir det. Mycket bra skådespeleri av en chosefri Marie-Josée Croze i rollen som tolken Mathilde. Och inte alltför tillrättalagt, vilket uppskattas i dessa feel-good-epidemi-tider.

Jag gillar tragik som ställer frågor, och det görs här. Det i sig är hoppingivande.

"Det är något märkligt med ljud. Det är inget som finns i vår värld. Vad vi spelade eller hörde för tio sekunder sedan är borta. Det är detta faktum som ger musiken ett tragiskt inslag. Vi vet att musiken kan dö när som helst. Varje ton är sin egen livstid."

Daniel Barenboim

musiker

De här visa orden fick jag mig till livs i dag. De säger mycket om vemodet man kan uppleva i samband med musik och minnen. De säger mycket som jag tidigare inte har kunnat formulera.

Och när jag sjunger för dig berör jag dig bokstavligen. Ljudvibrationerna rör vid din hud, ditt öra tar emot mina toner, dina hårsäckar påverkas av mina toners längd. Musik och ljud är alltså i allra högsta grad fysiskt. Strictly science.

Jag läser sällan om böcker, även om det förstås har hänt. En roman som jag verkligen kan tänka mig att läsa om är Jane Austens ”Emma”. Jag anser nämligen att den är den mest radikala och spännande av hennes romaner (trots att jag förstås älskar alla de andra också). Jag fann den helt fulländad när jag läste den för många år sedan, och jag skrattade innerligt åt porträttet av Emmas hypokondriske far till exempel. Men ingen filmatisering som jag har sett gör boken rättvisa tyvärr. Det blir bara stress och flams av allt, även med Gwyneth Paltrow och utmärkta Jerermy Northam i huvudrollerna. 

September har förlängt sommaren, och jag tror vi alla behöver det här i Norden. Snart nog kommer de kalla mörka månaderna, och jag hoppas hoppas att det blir snö i december och vid jul! Jag är som ett barn när det gäller det. När jag var liten såg jag änglar ute när snön kom. Julen var magisk, och allt därikring. Jag fyller dessutom år i mellandagarna, och ställer gärna till fest då - oavsett vad jag fyller. Fest ska det vara.

Men nu, sommarseptember… Samma månad som utspelar sig i romanen jag just nu läser: ”The mayor of Casterbridge” av Thomas Hardy (1886). Har aldrig läst Hardy förut, och jag tänkte att det kan vara intressant att läsa någon engelsk man för en gångs skull, och inte Dickens då. Annars har det mest blivit Jane Austen, som sagt, och systrarna Brontë.

”Jo, Hardy är bra, men det är ingen munter läsning precis”, säger väninnan M. ”Utmärkt”, svarar jag. Jag gillar nämligen omunter läsning - om den är av hög kvalitet, vill säga.  

Sommarvärme i alla ära, men lite kyligt på kvällarna är det allt. Det blir mycket Kusmi-tedrickande och varma bad framöver. Kusmi Tea ägs numera av en fransk köpmannafamilj och har inget med tsarens teblandare att göra, även om recepten lär härstamma därifrån. Blandningarna Prince Vladimir samt Anastasia rekommenderas.

 http://www.kusmitea.com/en/index.html

Missa inte den sydkoreanska filmfestivalen som pågår nu i dagarna på Zita. Där finns nog en hel del upplevelser som väntar. Själv ska jag bland annat se "Himalaya, where the wind dwells" med Choi Min-Sik från Park Chan-wooks starka "Oldboy" och "Lady Vengeance".

En annan liten doldis-festival som jag inte heller kommer att missa är Zitas Cine Francais, där glödhet fransk film visas varje tisdag hela hösten.

http://www.seoul-stockholm.com/

http://www.zita.se/

Som utlovat kommer nu en badkarsfanatikers bekännelser. Många års erfarenhet, som sagt, och mitt sätt att koppla av. Inga biverkningar, förutom att det inte är det allra bästa ut miljösynpunkt att bada badkar, men det kompenseras lite av att jag endast använder miljövänliga produkter.

Tyvärr har det under årens lopp också medfört en och annan vattenskadad bok, samt en telefon som dog drunkningsdöden.

De produkter jag verkligen kan rekommendera är dock följande:

Derma Nord har underbara oljor och duschkrämer. Kika runt på deras hemsida. Jag har badat i deras badolja med eucalyptus och geranium samt  Hair and Body Shampo med rosmarin eller citrongräs. Dessa sistnämnda är utmärkta för barn, eftersom de skummar.

http://www.dermanord.se/

Kneipp är det klassiska tyska naturmärket, som också Centralbadet använder för sina kurbad.

Jag rekommenderar badoljan Apelsin och lindblom om man vill somna gott efter badet. De har många hälsobad-kurer.

http://www.kneipp.se/

Thanns Bath and Massage oil är baserad på risolja och doftar rosmarin och mint. Man blir lite av en gudinna efter att ha smörjt in sig med den. Prova, så får ni se.

Thann har också fantastiska doftljus som innehåller eteriska oljor, och inte stickig parfym.

http://www.thannharnn.se/

Ett badskum som min dotter gillar är Faith in Natures chokladbadskum. Det är inte dyrt, luktar riktig choklad och skummar. Kan också användas som tvål.

Man hittar Faith in Natures produkter på bland annat Gryningen på Folkungagatan.

http://www.faithinnature.co.uk/index.php

Tungsinne råder. Men inte för att hösten närmar sig, jag gillar den årstiden.

Här följer dock några andra skäl till den tunga planeten Saturnus inträde i mitt liv just nu.

Skäl nummer ett: Grava kompetenstvivel på mig själv just nu på jobbet

”Blanda inte ihop egenvärde med prestation”, säger kloka väninnan S.

”Vad vill du ha i konsultationsarvode”, frågar jag.

Väninnan C brukar ta det mer kallt. ”Var inte så capriciös”, utbrister hon ibland. Något hon läst i en Coetze-roman, och som har med Stenbockens egenskaper att göra förmodar jag. Gud vet vad det betyder. Och jag vill helst inte veta tror jag.

Jag svarar: ”Men det är ju en av mina bärande egenskaper. Den kan jag inte utan vidare lägga bort." Jag vägrar med andra ord helt frankt att ändra på mig eller utvecklas. Det här är emellertid ingen Min karriär-blogg, så jag stoppar här.

Skäl nummer två: Har en nybliven skolflicka hemma som inte alls vill börja ettan och gråter förtvivlat vid varenda lämning (man spelar käck för hennes skull, sedan vill man gärna kräkas bakom närmaste buske utanför skolbyggnaden).

Vissa skolföräldrar ger en låtsat förvånade blickar, så att man ska känna sig ännu mer apart. Andra, underbara, föräldrar är förstående och uppmuntrade som tur är. Men det här är ingen Mama-blogg, så jag stoppar här.

Skäl nummer tre: Ont. I. Ryggslut. Börjar. Bli. Gammal. Kanske.

Ja, jag vet att det är fånigt. Och nu har jag skaffat mig en riktigt bra naprapat. Fått övningar, går på pilates. Gör armhävningar varje dag. Det blir nog bra.

Och det här är förbaske mig ingen Fitness-blogg, så jag stoppar här

Skäl nummer fyra: DVD-spelaren trasig och garantin har gått ut. Jag kan inte se film. Och här tänkte jag svära fult, bara så ni vet. Är hänvisad till Canal plus oberäkneliga filmutbud och detta gör mig frustrerad och irritabel. ”Don’t make me angry! You wouldn’t like me when I’m angry!” Vilken film – någon?

Äsch, det här är ingen renodlad filmblogg, så jag stoppar här.

Kommande: Jag ämnar lista de badoljor jag finner bäst och mest njutbara till kvalitet och doft. Jag har god erfarenhet på området i fråga. Ett  varmt bad löser så gott som alla (mer eller mindre triviala) problem, nämligen. Den devisen har jag levt efter sedan unga år.

Finns det vackra datum? Ja, det gör det. I dag är ett sådant. 31 augusti. Det är dramatiskt, mustigt och vemodigt på samma gång. Inte för att något särskilt skulle utspela sig en dag som denna, mer än kanske en markering av sommarens slut, utan för hur själva datumet utläses och uttalas. Jag tycker att det är vackert.

Dessutom är sensommaren en underskattad tid. Man tänker redan höst, men den har ju inte gjort sitt intåg riktigt än. Man kan faktiskt passa på att dricka lite solstrålar som tittar fram mellan trädtopparna, njuta av vinden som ännu är ljum vissa stunder, och slutligen kura ihop sig hemma på kvällen i augustimörkret med halvöppen balkongdörr.

En lyckad mathelg för övrigt, då goda vänner hos mig fick avnjuta vildand gjord i lergryta, till det bland annat ugnsbakad fänkål och smörstekta kantareller och ett utsökt bourgognevin.

Dessert blev sockerkaka (och vin). Barnen var tre och röjde runt ett tag. Maten gjorde oss vuxna mycket gott.

Balkongdörren stod på glänt under godnattsagan.

Träden viskade i augustivinden. Bara vänliga ord.

Jag vill slå ett slag för kulturkanalen Axess. Där kan man finna allt från gamla obskyra ryska tv-serier till filosofiska betraktelser och program om klassiska kompositörer.

Kanalens kulturkonservativa profil stör jag mig inte på, för nuförtiden är den här typen av program en bristvara i public service-tv.

Jag kan ta ett exempel. En kväll vid Bolibompa-dags råkade jag och min dotter knäppa på Axess istället för Barnkanalen. Där utspelade sig en tysk opera - Humperdincks ”Hans och Greta”. Otäck var den, men fascinerande. Min dotter ville absolut se hela. Det gjorde vi, och jag översatte lite då och då från den engelska texten åt henne. En kulturupplevelse som berikade, må jag säga.

Axess sänder dessutom den israeliska förlagan till den nu så populära amerikanska serien ”In Treatment”. Här heter den ”Hos terapeuten” (Be’tipul).  Båda är bra, men det är så uppfriskande se en psykoterapeut-serie på hebreiska.

http://www.axess.se/