Nej, jag har inte körkort. Vid min ålder - och som mor jag är - kanske man borde ha det. Men i mitt fall har det aldrig blivit av. Som ung bodde jag mitt i stan, tog mig vart jag ville genom att promenera eller använda mig av Stockholms utmärkta kollektivtrafik.

Övningsköra har jag knappt övervägt, och trafikteori låter inte särskilt lockande i mina öron. Men, visst vore det praktiskt. Och det skulle tyda på ett visst mått av självständighet. Och ge goda signaler till min dotter. Argumenten samlar sig. Ja, ja… Jag ska. Kanske. Någon gång.

Det vore ju lite kul att kunna köra runt i en tjusig Aston Martin på den engelska landsbygden. Eller, förresten. Där är det vänstertrafik, det går ju inte.

Men cruisa runt i en fin Jaguar med några väninnor och titta på sörmländska herrgårdar. Ja! Så får det bli.

Men å andra sidan har jag några andra saker jag först behöver uträtta i mitt liv. Om det vore nyårsafton nu skulle jag avge följande löften:

1) Gå på fler klassiska konserter samt operor i höst och vinter

2) Lära mig mer om vin (typ mer än att det finns rött, vitt och rosé) så att jag också kan säga: ”Ja, jag känner en tydlig eftersmak av rostat bröd och flytbrygga” och fortfarande se helt seriös ut.

3) Friska upp mina numera påvra kunskaper i det tyska språket

Så ni ser. Lots to do. Körkortet får vänta.