”I will turn your face to alabaster

When you find your servant is your master” 

Jag börjar gå i gång på gamla Policelåtar. Lyssnar gärna på Stings - eller Gordon Sumner som han egentligen heter - intensiva röst på mina färder ut till Ingarö och goda vänner.

Det är en anledning till att jag diggar Laleh, när hon pressar upp rösten sådär hest Sting-reggaelikt. I like it.

Väl framme väntar trädäck, pool, smörigt vitt bubbel, good friends och en klunga barn. Vi dansar till Havanna-pärlan Omara Portuondo, som jag upptäckte för två år sedan. Hon gör den överlägset vackraste versionen av ”Gracias a la vida”, och mina väninnor håller med mig. Bra poolparty-musik.

Efter maten bjuder värdinnan på jordgubbar i pepparsirap. Jag fastnar en stund i nostalgi då jag och min kompis make tvångsmässigt räknar upp alla sjuttiotalsdeckare vi har sett: Baretta, Kojak (med gamle gode Telly Savalas), Cannon, McCloud, Ellery Queen och inge mindre än Rockford (tar över). Skulle nog te sig ganska stolpiga i dag.

Kvällen blir lång, barnen ser på Bamse, det dricks, äts, pratas och härmas Mia & Klara-karaktärer. Allt är som det ska, med andra ord.

Vi kom fram till att min nästa fest ska ha ”Snobbar som jobbar”-tema. 

Man får se ut som Lord Sinclair, Danny Wilde eller en sjuttiotalsbimbo. Originalmusiken ska införskaffas. Men dansen ska inledas med the Police - ”Message in a bottle” och ”Roxanne”. Faktiskt.

http://www.omaraportuondo.com/

http://www.youtube.com/watch?v=bgLEdvRKAYI

http://www.youtube.com/watch?v=LfFY9Px8jYA&feature=fvw