Jag läser återigen Bruno K Öijers ”Svart som Silver”. Den är en teckning i ord av utanförskapets bräcklighet och styrka. Ett förteckning av vad man lämnar efter sig - och inte. Ett slags revolt, och en vägran att sitta på ”tronen”.

I finalen låter han sanningen ligga på en ung flickas axlar,

och det är så vansinnigt vackert:

Ni har missförstått allt

sa en tonårsflicka

han har bara skrivit en enda dikt

och den handlar om förlorad kärlek

jag vet var han är

jag vet vem ni söker

han var den enda som fångade min blick en dag

när jag såg utöver det här stela livlösa landskapet

han var den där grenen som fortfarande vajade

där den försvunna fågeln suttit

och ni kan fortsätta

ni kan fortsätta att bygga er tron

han kommer aldrig att sitta där

aldrig 

"Svart som Silver" är just en lovsång till - och ett försvar av - barden, skalden som inte alls vill bli hyllad.

Jag ser en annan skald: Toni Holgersson i TV4:as morgonprogram. Han är tillbaka efter ett liv i missbruk och hemlöshet. Han sjunger om trasighet och kärlek. Det är riktigt bra.

Den efterföljande intervjun blir platt och rumphuggen, men han håller ändå.

På länken nedan kan man ladda ner hans låt ”Ibland kallar jag det kärlek”

för 25 kronor till förmån för Stadsmissionen.

http://www.stadsmissionen.se/zino.aspx?articleID=1182