Direktlänk till inlägg 26 oktober 2010

Who knows who wrote that song of summer?

Av Britta - 26 oktober 2010 17:56

Ibland måste sånger få laddas om, få en ny innebörd. Åtminstone måste associationen, konnotationen berikas, utvidgas.

Ladda om och ladda ur. Det måste vi göra för att få behålla musiken vi älskar, trots att den kan vara förknippad med förlust. Och inte bara musik, utan alla andra uttryck vi vill erövra på nytt och omskapa.

Så efter att ha lyssnat mig, inte less så i alla fall mätt, på tidig, gräll och livsbejakande Kate Bush längtar jag nu efter att ta mig an hennes senare verk från plattan Aerial, som har fått vila ett tag. Men sångerna är så vackra, lågmälda och fulla av kärlek. Jag vill inte lämna dem bakom mig.

www.katebush.com

http://www.youtube.com/watch?v=cz7p7AswsL0

Sunset

Could be honeycomb
In a sea of honey
A sky of honey
Whose shadow, long and low
Is slipping out of wet clothes?
And changes into
The most beautiful
Iridescent blue

Who knows who wrote that song of Summer
That blackbirds sing at dusk
This is a song of colour
Where sands sing in crimson, red and rust
Then climb into bed and turn to dust

Every sleepy light
Must say goodbye
To the day before it dies
In a sea of honey
A sky of honey
Keep us close to your heart
So if the skies turn dark
We may live on in
Comets and stars

Who knows who wrote that song of Summer
That blackbirds sing at dusk
This is a song of colour
Where sands sing in crimson, red and rust
Then climb into bed and turn to dust
Who knows who wrote that song of Summer
That blackbirds sing at dusk this is a song of colour
Where sands sing in crimson, red and rust
Then climb into bed and turn to dust

The chorus:
Oh sing of summer and a sunset
And sing for us, so that we may remember
The day writes the words right across the sky
They go all the way up to the top of the night

Den nakna Ofelia.

Hon ligger drunknad och likkall, insvept i sjögräs,

kanske vid Ljugarns strand.

Du blev galen av kärlek, Ofelia.

Inte konstigt alls, egentligen, jag tror att det kan hända alla.

Men du får stanna där du är,

i din stilla grav i havet.

Jag går.

Och jag tar Kate Bush med mig.

Reflektioner

Dela

Bara en sak till

Kommentarer (0)

Av Britta - 11 juli 2012 21:49

På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Sommarpaus

Kommentarer (0)

Av Britta - 8 juli 2012 23:38

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

En attraktiv robot

Kommentarer (0)

Av Britta - 3 juni 2012 19:28

En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Ligga efter

Kommentarer (1)

Av Britta - 22 april 2012 11:48

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Den långa dagen

Kommentarer (0)

Av Britta - 6 april 2012 12:11

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...