Gymnasietid, åttiotal, Bromma. Jag var en pluggflicka, levde i en glasbubbla, förlorade mig i Agnes von Krusenstjernas androgyna värld och platoniska förälskelser.

Du var skolans dandy. Du hade så underligt vackert efternamn. Din blick fastnade på mig. Jag förstod det inte.

Du var i det närmaste kultförklarad på skolan, stack ut på ett mycket raffinerat sätt och hade dina allierade. Jag var kylig, livrädd förstås, och ordnad.

Under tre år kom du in i mitt liv med jämna mellanrum – och gick upp i rök som ett flyktigt moln.

Du bodde i stan, jag ute i de västra förorterna. Du besökte mig - mot alla odds –  trädde ogenerat in i mitt flickrum, såg konfunderat på min lampa och rättade till den. Jag stod som huggen i sten.

Hemma hos dig var allt annorlunda. Du bläddrade i italienska modemagasin, lyssnade på Sade och The Smiths. Du tecknade, hade märkliga idéer.

Din mer jordnära teknikorienterade kompis tittade menande på mig: ”Jo, han är lite i det blå.”

Jag var en ung stum blomma. En vacker dag kom du inte till vårt kafémöte. Jag försvann in i glasbubblan igen.

Jag hade hunnit bli 18 år, gick på teaterskola. Vi träffades igen. Jag sov över hos dig. Du fick för dig att röka cigarr på ditt rum hela natten (återigen en av dina märkliga idéer), jag lånade din NK-pyjamas i siden. Mina kurskompisar skrattade gott när jag kom direkt till lektionen på morgonen från ditt hem, och luktade svett och cigarrök.

Du bjöd hem vänner på din födelsedag. Otäcka Östermalmsväninnor med stickiga blickar. De dolde illa sina föraktfulla miner åt mitt hemtjänstjobb som jag hade parallellt med teaterskolan. Då spelade du ”Your Love is King” med Sade och bjöd upp mig till dans. De teg.

Du fick aldrig min kropp, fastän du bad om det försiktigt. Men du anar inte vilka pansar man kan bygga upp när man är rädd. Du anar inte.

Du skickade mig obskyra vykort, men kontakten blev glesare. Du försvann igen.

Du hade ett underligt vackert efternamn. Den sista gången vi träffades  - jag var då 19 år - avböjde jag din inbjudan. Kanske hade jag blivit förlorad om jag tackat ja, eller kanske hade vi hade seglat iväg till ett annat universum. Vem vet.

http://www.youtube.com/watch?v=AjqRPNiBQaY&feature=related

http://www.youtube.com/watch?v=wRa3jIzZ1EY&feature=related