”Oh, Mary Mary, he will never be back

Worms are eating your Jack!”

Den något makabra texten är hämtad ur låten ”Necromancer Girl” med The Lee Harvey Oswald Ensemble. Plattan med det meta-ironiska namnet Star Spangled Boner är från 1989, och anledningen till att jag känner till detta obskyra Stockholmsband är att min kusin är bandets trummis. Vad mera är - jag själv är omnämnd som the Necromancer Girl på plattan eftersom jag sjöng in en körslinga i just denna låt. 

Nu har The Lee Harvey Oswald Ensemble återförenats efter ett tioårigt break med mer eller mindre samma sättning som i forna dagar. De spelar nu på lördag på Sugar Bar på Kammakargatan, och jag kommer att vara där. Dock ej sjungandes.  

I en helt annan tid, på annan plats, hör ett annat musikstycke hemma.

Det handlar om Michael Nymans musik till Jane Campions film Pianot (1993).

Den är i sin enkelhet den vackraste filmmusik jag vet.

För ungefär ett år sedan spelade en ung flicka detta stycke på en fest, så gott som ensam i ett rum. Den stunden är för evigt bevarad i mig. Hon var mycket modest och blyg inför komplimangerna hon fick. Men magiskt var det att lyssna till henne.

Nyman har döpt låten till ”The Heart Asks Pleasure First” - en dikt av Emily Dickinson som lyder som följer:

"The heart asks pleasure first,

And then, excuse from pain;

And then, those little anodynes

That deaden suffering;

And then, to go to sleep;

And then, if it should be

The will of its Inquisitor,

The liberty to die."

Emily Dickinson (ca 1860)

http://www.myspace.com/theleeharveyoswaldensemble

http://hem.bredband.net/diverse/Joker/Groups/leerecen.htm

http://www.michaelnyman.com/