Morgonfärden på bussen till min dotters skola brukar innefatta visst sällskap av skolungdomar, som man brukar kalla dem. Unga människor. Som ska bli män och kvinnor så småningom – och leka vuxna som vi andra.

Jag lyssnar på dem, och tittar på dem ogenerat – särskilt såna som experimenterar med kläder och stilar, eller för all del bara vanliga vanliga tonåringar. Som antagligen har tusen existentiella funderingar snurrandes i hjärnan.

I morse hörde jag följande söta dialog mellan två av denna sort. Ungdom ett: Flicka med hennafärgat hår, tuschade kattlika ögon, mycket söt, svartklädd, stiger på bussen. Ungdom två: Ung man, sitter bakom mig, kina-inspirerad sidenrock med intagen midja, rakat hår med svart tofs mitt på huvudet.

Han: Vilket fint paraply du har!

Hon: Ikea…

Han: Jag vill också ha ett sånt där paraply. Ett riktigt stort - som man kan gå två under. Är det inte så, att stora paraplyer är herrparaplyer och små hopfällbara är damparaplyer typ?

Hon: Men jag tror typ att man kan köpa såna på Ikea…

Hörde ej fortsättningen, men det räckte för att lyfta min morgon. De talade om paraplyer(!) Det var kul, tycker jag.

Sen det här med att släppa taget, släppa loss, släppa in.

Jag läste Kerstin Gezelius recension av Lars von Triers nya film Antichrist i morse. Mycket hyllad blev den, och von Trier som okonventionell filmskapare.

Men det jag fäste mig vid var recensentens frågor som väcktes av filmens tema. Är det alltid gott att släppa taget, att utan motstånd kasta sig in i en process som man kanske tror är helande, men som man egentligen inte vet ett smack om? I dessa nyandlighetens och mindfulnesshetens dagar kan jag fråga mig samma sak. Vad är det vi släpper in om vi inte bjuder minsta motstånd, utan bara vill slippa smärtan?

En enkel fråga bara, som kanske är värd att fundera över. Några snabbt levererade svar finns nog inte ”out there”.

För tillfället sympatiserar jag hursomhelst med den tjurskalliga sorten, som återspeglas i Regina Spektors melankoliska mästerstycke ”The Flowers”.

http://www.youtube.com/watch?v=aNV5pALqAtA&feature=PlayList&p=EE051708D35B30E3&playnext=1&playnext_from=PL&index=7

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...