En sådan här polarkall junidag är det skönt att hålla sig inne. Värre då för alla huttrande studentfirare på flak och annat.

Jag själv tog studenten för 22 år sedan. Det var en solig dag, minns jag.

Studentmössan bar jag en aning motvilligt, men Laura Ashley-klänningen var ny och efter visst tjat finansierad av min pappa.

Men det var en märklig tid.

Då, 1987, bar jag på starka teaterdrömmar och lyssnade på Eric Satie. Ingen punkbrud, precis.

En liten mottagning hade jag hemma, föräldrarna var stolta.

Mina kusiner kom och gav mig diktböcker - Edith Södergran och Karin Boye.

Så här i efterhand inser jag vad mycket de där böckerna betydde för mig.

I dag ska jag på studentmottagning i regnrusket. Funderade länge på vad jag skulle ge.

Bidrag till körkort, vackert smycke…

Nej, som gåva för framtiden ger jag den nyblivna studentskan inget mindre än - Edith Södergrans samlade verk, förstås.