Att röra sig utanför sin trygghetszon är inget jag ofta ägnar mig åt. Tydligen ska det vara nyttigt, säger de som vet. Kanske gränsar det till exponering, som det talas om i kbt-kretsar. Det vill säga att exponera sig för det man får ångest av, så att denna så småningom avtar.

Så var nu inte fallet i lördags då jag för första gången deltog i en socialdans i tango.

Tango är ingen fobi, men det kan ju lätt bli konstaterade jag under kvällen.

Till saken hör att jag är nybörjare, och helst ville jag bara titta på alla dansande par.

Det gjorde jag också, inklusive det urtjusiga uppvisningparet som tog musten ur alla

vid 23-tiden.

Jo, jag dansade lite också. Det är svindlande kul om man har en duktig förare, vilket jag hade ett par danser. Mest fick min väninna dansa, hon är på avancerad nivå ska nämnas.

Ja, ja. Vad är väl en hägrande tangobal i Edinburgh i början av december? Den kan ju vara fruktansvärt dötrist och urtråkig och alldeles...PRESTATIONSÅNGEST-framkallande.

Nu förstår jag hur deltagarna i "Let's Dance" känner sig. Men de får ju träna dygnet runt.

"Ingen fara", säger väninnan senare på kvällen. Hon är röd om kinderna efter all dans på Milongan. "Han är irländare, han som har festivalen. Han gillar kvinnliga nybörjare.

'Come to daddy!' kommer han att säga när han ser dig."

Jag vet inte om jag ska bli lugn eller ytterst olugn av detta.

En annan aktivitet som faktiskt låg inom ramen för min trygghetszon (skönt nog!) var visning av klassisk anime på Kulturhuset. I söndags visades - efter diverse bisarra kortfilmer från animens barndom - Ganime, som är ett nytt experiment inom japansk filmkonst där ingen film är den andra lik.

De tre kortfilmerna som visades har ännu inte visats i Tokyo, och de var tonsatta dockanimationer. Förlaga var några av den brittiske författaren Lovecrafts spökhistorier, och publiken hade varnats för att de kunde vara otäcka

Nja... Korsa "Vilse i pannnkakan" med splatterfilm så får du resultatet.

Vissa skulle nog tycka att det var otäckt i och för sig.

Men jag kände mig bara trygg och uttråkad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...