Jag är djupt tagen. Berörd. Efter att ha sett den japanska animen "Eldflugornas grav" från 1988 av Iso Takahata i går kväll, känns det som om jag har beskådat något unikt - som jag dessutom har varit ovetande om i 20 år.

"Eldflugornas grav", som är producerad på studio Ghibli, baserar sig på en självbiografi av Akiyuki Nosaka och hans upplevelser under andra världskriget, och är ett fulländat mästerverk på den tecknade himlen. Och utan tvekan det sorgligaste jag sett på vita duken.

Nu visades den som introduktion på Kulturhusets animefestival.

Den handlar om de båda syskonen storebror Seitas och lillasyster Setsukos golgatavandring i andra världskrigets Japan, då städerna bombades sönder och samman. När deras mamma dör i en flygattack gör Seita allt för att värna om sin lillasyster. De flyr genom ett missildrabbat land, ångesten är levande i bådas ansikten.

Det som är så tydligt, vilket också finns med i Miyazakis filmer, är en förtrolighet med barnets minspel och uttryck. Man kommer dem så nära. Scenen då Setsuko gråter efter sin mamma i ett sönderbombat landskap och hennes storebror desperat svänger sig runt och gör kullerbyttor på en stång för att distrahera henne: "Titta här vad jag kan!" är en av de mest gripande scener jag sett på film.

Det går förstås inte alls bra för syskonen. Setsuko dör av undernäring, med fullt av utslag på kroppen, trots att Seita förtvivlat försöker mata henne med en bit melon. Det är mörkt på jorden. Och jag konstaterar att här känns det tecknade mer verkligt än någonsin.

"September 21, 1945.... That was the night I died"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...