”Precis så Britta, sitt så där nu! Du är så"... Ja, vad sa han? ”Underbar”, kanske?

Nej, jag minns inte exakt, men fint var det. Överraskande spontant, för att komma från honom. Orden kom från min alldeles nyblivna man sedan en vecka. På en fyratimmars bussresa från Bodrum till Izmir sommaren -97. Turkiet, bröllopsresa i hettan. Jag vet att jag log, att jag hade en vit brodyrblus och vinröd omlottkjol med mönster.

Han ville frysa ögonblicket. Jag gjorde mitt bästa.

Det finns foton därifrån, i Izmir där folk stirrade på oss som om vi var utomjordningar, Fransmän eller engelsmän trodde de att vi var. Men det finns inga foton från bussfärden,

från de sekunderna när han yttrade just de orden. Det finns bara dokumenterat i mitt minne.

Vi fryser inga ögonblick, vi fryser inte tid. Men vi har våra tankar.

Som är minnen, som är tankar, som är minnen...

För G                                                

Jag funderade i dag över vad jag egentligen tänker på mest. Verkligen tänker på.

Förutom daglig planering, logistik, middagsval och privata önskningar, så är det faktiskt oroväckande ofta tänker jag på – casting. Jo, just det. Vem som skulle passa i rollen för vad.

Och med tankarna kommer dessutom nåt slags automatisk uppfattning om att jag är en gudabenådad talang på det också.

Jag filmatiserar de böcker jag läser (förstås!) mer eller mindre frivilligt, och sedan fördelar jag rollerna med omsorg.  Eller så stylar jag om varje film jag ser rollmässigt i huvudet.

I möjligaste mån undviker jag kändiseliten, utan handplockar karaktärsskådisar direkt.

Det kan till och med vara gamla bekanta som gått scenskolan som jag kände en gång i tiden, bara de passar för rollen.

Och nej, det är ingen enstaka tanke det är ju  - jämt!

Mycket oftare än eventuella heta fantasier (där i och för sig castingen är oerhört angelägen).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...