Finns det vackra datum? Ja, det gör det. I dag är ett sådant. 31 augusti. Det är dramatiskt, mustigt och vemodigt på samma gång. Inte för att något särskilt skulle utspela sig en dag som denna, mer än kanske en markering av sommarens slut, utan för hur själva datumet utläses och uttalas. Jag tycker att det är vackert.

Dessutom är sensommaren en underskattad tid. Man tänker redan höst, men den har ju inte gjort sitt intåg riktigt än. Man kan faktiskt passa på att dricka lite solstrålar som tittar fram mellan trädtopparna, njuta av vinden som ännu är ljum vissa stunder, och slutligen kura ihop sig hemma på kvällen i augustimörkret med halvöppen balkongdörr.

En lyckad mathelg för övrigt, då goda vänner hos mig fick avnjuta vildand gjord i lergryta, till det bland annat ugnsbakad fänkål och smörstekta kantareller och ett utsökt bourgognevin.

Dessert blev sockerkaka (och vin). Barnen var tre och röjde runt ett tag. Maten gjorde oss vuxna mycket gott.

Balkongdörren stod på glänt under godnattsagan.

Träden viskade i augustivinden. Bara vänliga ord.