Jag drömmer ofta om djur. Och då menar jag inte små söta angorakatter eller vackra enhörningar i skymningen. Nej, det är snarare tigrar som sliter av mina armar efter ett visst mått av bråk, små alligatorer som först är söta husdjurs-ungar, men en otäck glimt i deras ögon blir obönhörligen till en lömsk attack och jag huggs i bitar.

Ljusgröna ormar slingrar sig längs vägar jag inte kan undvika, och de trasslar in sig i mina ben och väser ilsket. Jag blir förstås biten och förlorad.

Stora bestar till hundar leker med mig först, men det slutar med att jag utan förvarning drabbas av deras plötsliga aggressivitet och lämnas med blodiga köttsår.

Jag kan också drömma om äckliga kryp, kackerlackor, termiter, spindlar och annan ohyra som jag helt plötsligt har inpå kroppen. Jag vrider mig, och när jag vaknar känns det som om de är kvar.

Det är stundtals ingen hejd på attackerna och utsattheten. Jag är en djurvän, men ingen äventyrare som dyker bland giftiga maneter och hajar i Barriärrevet. Det ska sägas.

Men jag är inte hundrädd och jag klarar av att klappa en spindel på Skansenakvariet.

Så vad är det för slags (djurisk) rädsla man går och bär på, som speglar sig i drömmen?

Har den månne med människor att göra…

Nej, jag orkar inte gå längre i min tolkning nu. Jag har ju ingen krokodil under sängen.

Allt är frid och fröjd. Allt är lugnt och civiliserat. Här är ingen djungel.

Men visste ni förresten att jag föder upp en tam tigerunge på balkongen? Ingen tror mig, men den är faktiskt jättegullig!