Vid närmare eftertanke var det inte bara Eminescu (mycket väsen för ingenting om denne diktare, ledsen för det) som lästes högt i går kväll. En ny upptäckt för mig - som satte verkliga spår i hjärnbarken - blev den danske poeten Michael Strunge, som tydligen är/var något av en kultfigur inom dansk modern lyrik. Inspirerad av David Bowie och Sex Pistols skrev han "uppkäftig punkpoesi".

Han tog sitt liv 1986 - endast 28 år gammal. 

Det jag fångades av var dessa små och stora ord. Dikten ingår i en svensk antologi:

Tid och rum

Vi visste att tiden inte existerar

endast rörelsen

och därför stelnade vi i kyssen

så den blev evig

Vi visste att rymd inte existerar

endast tanken på den

och därför överlevde vår kärlek

på tvären av stjärnor

Jag gillar bildspråket, och det storslagna. Kanske typiskt svulstigt 80-tal, men rent på sitt eget sätt och tidlöst ändå.

Det finns en relativt nyutgiven biografi om Michael Strunge av Knud Munck. Går att beställa på nätet.