Jag har aldrig lyckats pricka in vem som får Nobelpriset i litteratur, och jag har inte heller någon ambition att göra det. Det finns emellertid två författare som jag önskar priset extra mycket. Nämligen den egyptiska läkaren och feministen Nawal El Saadawi eller amerikanskan Joyce Carol Oates.

El Saadawis novellsamling ”Törst” (1990) står hemma i bokhyllan. Berättelserna är starka, skakande och ickesmickrande om kvinnors situation, tankar och förbjudna lust i ett totalitärt muslimskt samhälle.

Och Oates är fantastisk. Hennes ”Blonde” om ett fiktivt Marilyn Monroe-öde stannade kvar länge länge hos mig i både hjärta och hjärna. Men hon är ju så produktiv så där finns mycket att hämta.

I går blev det kroatisk-fransk Bond på Zitas Cine Francais. Kvinnorna flämtade i publiken. Denna gång lyste de franska gubbarna med sin frånvaro till förmån för en stilig Tomer Sisley i rollen som miljardärsonen Largo Winch. Väninnan M och jag var mycket nöjda på det hela taget.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...