”Du stinker!” Nej, det är ingen socialrealistisk replik från något obskyrt relationsdrama eller någon politisk metafor i miljödebatten. Det är en vardagsreplik från min väna dotter numera. Det sägs i och för sig med glimten i ögat, och ofta efter att pussar har utdelats, som inte alltid är så välkomna - men oftast.

”Nej, då, mamma luktar jättegott!” säger jag. ”Nej. Blä, du stinker kaffe och stinkost!”

Som vanligt utrycks detta tämligen ofinkänsligt på gröna linjen bland trötta morgonpassagerare. Man får inte ta åt sig i onödan eller vara lagd åt det paranoida hållet när man har en sexåring. Här yttras allt – högt och lågt. Osmicker, men även oväntade lovord ibland. Det händer faktiskt att ungen kramar om sovkuddar och mitt nattlinne därhemma och säger: ”Å, vad gott! Det luktar mamma!” Sådant vill man gärna ha skriftligt på.

Men på tal om oönskade odörer stod jag sammanpressad med diverse morgonfolk på buss 40 över Västerbron i morse. Snigelfart på grund av kö. Och så en kvinna som antagligen hade ätit sju råa vitlökar till frukost mittemot mig… Men, men. Man ska vara tacksam för det i dessa tider med den där onämnbara influensan, ni vet. Bra att folk kurerar sig. Men tänk vad som hänt om jag antagit min dotters ärlighetsfasoner och utbrustit sanningen där på bussen i morse. Vilken tourette!

Vi mammor förlåter lätt våra barn, och ler mot de andra i vagnen som (tjuv)lyssnar på konversationen. ”Mammas pussar är godast i världen”, säger jag högt och tydligt, så att alla hör.  

Kolla in Beoynd Retros filial på övre Drottninggatan! Mycket för köttets lust och själens ensamhet! Jag lovar.

http://www.beyondretro.com