Marilyn Monroe sov helst i Chanel no 5 - jag sover helst i min egen skräddarsydda!

"Det där du har på dig, det luktar gott!”

Scenen utspelar sig på Hotell Diplomat en råkall januarieftermiddag. Blir bjuden på after noon tea av väninnan A, eftersom jag nyligen fyllt år. Vi har druckit säkert fyra koppar varmt härligt te (eller svart borgerligt te, som en annan väninna uttryckt saken) och mumsat i oss snittar och scones med grädde och sylt. Varför jag nämner denna till synes modesta komplimang har sin anledning. Dels för att vänninan A är synnerligen sparsam med komplimanger, dels för att hon är en kvinna med raffinerad smak. Jag blev alltså mycket glad och smickrad.

Det jag hade på mig, ja... Parfymer är underbart, men när jag väntade mitt barn försvann min lust till syntetiska dofter. Jag mådde illa av dem, helt enkelt (och allt annat också för den delen).

För några år sedan blev jag bekant med varumärket Primulina som drivs av entusiasten Anna Irestig - sjuksköterska i botten och aromaterapeut. Hon tillverkar sin egen naturkosmetik med örter och eteriska oljor som bas.

Inga slaggprodukter från industrin där inte. Inga mineraloljor, gud förbjude.

En av hennes specialiteter är konsultationer där man kan skräddarsy sin egen parfym. Man får dofta sig igenom 150 eteriska oljor, och betygsätta dem. Det låter mycket och ansträngande, men man vilar sig förstås emellanåt med näsan i en burk med kaffebönor för att neutralisera luktorganet. Med betygsättningen som grund snickrar hon ihop en parfym som är ens "egen”. Jag gjorde det, och blev fullkomligt nöjd. Har en dragning åt det lite kryddiga hållet, så det blev en del patchouli, apelsin och sandelträ.

Doftljusens värld är en djungel – eller hur?

Men jag ska tipsa om crème de la crème även när det gäller elddoft.

Jag rekommenderar:

Aroma Therapy Candle som finns hos Thann Sanctuary.

Medelhavsdoften med lavendel och rosmarin är bäst.

Det japanska märket Muji har en del trevliga aromer också.

Innovativt och trendigt.

Doftljusens drottning (eller kung) är utan tvivel det parisiska märket Diptyque.

En värld av exklusiva kryddor och annorlunda aromer.

Strax före jul besökte jag väninnan A. Hon hade Diptyques doftljus Pomander tänt i sin lägenhet, och det doftade ljuvligt.

"Du vet väl att pomander är en gammal klassisk viktoriansk julkrydda", sa hon. "Det här ljuset tänds nu överallt i de medvetna Paris-familjernas våningar."

Och en hel värld öppnade sig i mitt lättpåverkade sinne. En våning i Paris med alla goda vänner, sprakande brasa, blodrött vin i frikostiga glas, guldinslagna julklappar, och sist men inte minst – ett pomanderdoftande diptyque-ljus brinnande julnatten igenom.

Ett litet tillägg bara: Alla seriösa återförsäljare av doftprodukter bör ha en burk med kaffebönor tillhands bakom disken. Luktnerverna blir ju trötta annars. Jag är inget stort NK-fan, men vid Diptyque-produkterna på samma varuhus är detta tillgodosett.

http://www.diptyqueparis.com/

http://www.primulina.se/

 

Samlade Signaler

24 februari 2009 12:13

Den där Paris-våningen låter inte helt fel!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Lyssnar på Kate Bushs senaste platta "50 words for snow" och blir genast musikaliskt överlycklig. Hon bäddar in ord i långa långa melodier. Jag känner mig tröstad, tillfreds. Ja, vad ska man säga om denna musikgudinna? Jag är så glad att hon fi...

  Nu i det dystra, stilla januarimörkret lagar jag mat. Jag har försummat matlagningen under hösten med hämtsushi och ständiga sesam nuggets.   Nu blir det annat. Matig rotfruktsoppa med smetana och vitlök, halloumi fräst i ekologisk kokosolja,...

  Från David Sylvian kommer de raderna, och jag vill inleda det nya året med de orden. Att lämna det gamla, välkomna det nya. Att bara släppa, ge upp, kan tyckas skrämmande, men inte längre. För nu hörs verkligen änglarna (vet inte om de gråter...

  ”Det viktiga är ju att ingen kan klättra in genom balkongen”... Nej, det är inte en replik ur ”Veckans brott”. Det är min pappa som är med mig och dottern på lägenhetsvisning. En trea i södra förorten, en station längre ...

”Å, du är pinsam, mamma!” Den repliken är inte allt för ovanlig numera från min nioåriga dotter. Jag tar den inte alls på ett bistert sätt, utan som en liten kärleksförklaring varje gång. Ett tecken på att jag snarare har en personlighe...