Först, den utlovade spotifylänken till en musikalisk, rolig röst på pophimlen:

Sia Furler

Sedan några ord om "Jag är min egen Dolly Parton". En underbar film. 

Dokumentären handlar om sångerskorna Nina Persson, Helena Josefsson, Lotta Wenglén, Cecilia Nordlund (i Cilihili!) samt musikproducenten Gudrun Hauksdottir. 

Jag och väninnan satte oss i Zitas minsta salong förutsättningslöst, och utan att riktigt veta vad som väntade oss. Och jag kan lugnt säga att det man fick var värme, värme och åter värme.

 Närgånget var det, men med integritet och respekt. Mer psykologi än musik, men den fanns där hela tiden som den gemensamma nämnaren och utvecklingspotentialen.

Jag ville inte gå när filmen var slut. Ville att allt skulle fortsätta på något vis, för varför var jag här i en biosalong helt plötsligt som tändes upp? Kände mig med andra ord besläktad och oerhört uppfylld av dessa kvinnor och deras berättelser.

Bestämde mig också ganska snabbt för att Helena Josefsson ska få sjunga på mitt fiktiva önskebröllop. Jag vet att hon kommer att stå där som en gudinna med sin spröda, fina röst. Och hela hennes gestalt kommer att utstråla ett löfte om kärlek, kärlek, kärlek. Så blir det, och så var det sagt.

http://www.folketsbio.se/filmer/filmer/1014