Jag tänker på min farfar ibland. Han var en mild smålänning med blå ögon, liksom jag. Min farmor var mörk, brunögd och enligt sägen lite mer hårdkokt, som min pappa.

Från arbetet på tändsticksfabriken i den socialdemokratiska lilla orten i norra Småland arbetade sig min farfar så småningom upp till en position inom KF som direktör. Han flyttade till Stockholm, där min pappa växte upp. En klassresa således, eller snarare välfärdsresa.

Min farfar gav mig presenter och godis. Han var omtänksam, generös och musikalisk. Envis också. Han spelade fiol och trumpet. Han gillade att hålla mig i handen och kallade mig ”Fia”.

Han läste textremsorna högt när vi såg på Familjen Macahan på tv.

Jag längtar efter honom så fruktansvärt mycket, trots att det nu är 24 år sedan han gick bort. Då var han en tunn liten dement man som inte kände igen sin sondotter - som dessutom hade blivit tonåring och ung kvinna. Men jag minns honom så tydligt hur han var dessförinnan, och hur han omhuldade mig.

Vad är längtan egentligen? Gagnar den oss människor? Ja, jag tror det. Jag tror att den kan sätta igång skeenden som annars inte skulle ha blivit. Och alla vill väl känna sig som ett omhuldat barn ibland, trots att man kanske är förälder med ansvar, projektledare eller självgående frilansare.

Jag finner tröst i min längtan. Och någonstans därute blinkar kanske en småländsk mild man åt sin nu 40-åriga sondotter som lever sitt liv här nere på jorden. Kanske är det så - det är i alla fall en förtröstansfull tanke.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...