Efter att ha sett den döläskiga thrillern/psykodramat "Black Swan" i helgen går nästan omedelbart tankarna till Polanskis rysare "Repulsion" från 1965. I den följer vi den vackra manikyristen i Catherine Deneuves gestalt, som går in i en totalpsykos och blir fullkomligt livsfarlig. I den filmen ingår den så välkända scenen där händer sträcker sig efter henne från väggarna i den klaustrofobiska Londonlägenheten... Jag vet att det var den otäckaste filmreferens min exman visste. Är benägen att hålla med. "Saw" släng dig i väggen.

Hur som helst, i "Black Swan" är det den kontrollerade perfektionistiska ballerinan Nina som pressas till galenskap. Fast man vet ju inte riktigt vad som är vad... Och det är en tjusning med det kan jag tycka.

Klaustrofobin är i vilket fall som helst påtagligt närvarande. Här blir den Ninas otäckt kvävande mamma och deras lägenhet med blommiga mönster där ballerinnadottern blir som en på tok för stor docka bland alla gosesaker.

Lägg också till det ständiga förpackandet och snörandet av de misshandlade fötterna i de trånga balettskorna. Allt ska lindas in och döljas. Allt ska stramas upp. Och till slut rinner förstås bägaren över. Superbt välgjort - och ruskigt som attan!

Jag och sällskap fick sedan lugna ner oss på den utsökta lilla vietnamesiska krogen Nem Nem Quan med fräscha vårrullar och mycket öl.