Så föll det sig så att jag på onsdagen denna vecka gick och lyssnade på den tyska författarinnan Juli Zeh på Kulturhusets internationella författarscen.

Kände mig ytterst privilegierad, ty jag fick sitta på första raden tack vare M:s förlagskontakter och åtnjuta allt på nära avstånd.

Blev också glatt ego-överraskad av att jag förstod en hel del av vad Zeh sa. Då menar jag tyskan, förstås, för resonemanget var ju glasklart och lämnade inga frågetecken.

Denna utsökta författare är jurist, född på 70-talet, och hon har en hjärna skarp som en knivsegg. Dessutom är hon rolig - både i samtal och i sina böcker.

I samtalet avhandlades hennes studieår och om varför hon valde att läsa juridik. Zeh hävdade att man som juridikelev avvänjdes all tanke på moral under studierna - allt skulle renodlat handla om lag och rätt, vilket man kan tycka är logiskt. Men hon menade också att ett rättssamhälle egentligen inte kan existera utan moral. Det var bara en av alla hennes intressanta reflektioner.

Sedan kom samtalet förstås in på hennes litterära verk - främst den senaste: dystopin Corpus Delicti, som hon benämner som en tesroman.

Zeh menar att en dystopi egentligen inte siar om framtiden, utan den beskriver och skruvar till samtiden. Och det kan man verkligen säga om Corpus Delicti .

Där härskar en hälsodiktatur (i teorin utan våld, men totalitära medel blir ändå oundvikliga). Metoden, som är en ren förnuftspraktik utan invägning av känslor, nostalgi, empati får stå som norm för den hälsa som staten ska få människor att uppnå och bibehålla. Känns det igen?

Utövare och skapare av Metoden i Corpus Delicti är Kramer - en figur som Zeh hävdar har förnuftsmässigt rätt, men att ha rätt är ju inte samma sak som att tillämpa empati och mänsklig moral.

Hon säger vidare att Kramer är hennes bild av den manliga erotiken - en man som i sin självklarhet går in i ett rum och bara har rätt. "Den bilden säger nog tyvärr en hel del om min mansbild" tillägger Zeh.

Ja, jag kan inte återge allt som sades, men jag blev mer berörd och upplyft än jag blivit på mycket länge.

Tänker också i mitt stilla sinne på Zehs bild av mannen och erotiken. Och att en man kan också komma in i ett rum - och ha alldeles fel. Eller?

　http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=17039&ptid=12253&Category=Internationell+f%C3%B6rfattarscen