Vi är väl egentligen inga winter girls, jag och min dotter. Åtminstone inte i kombination.

13 minusgrader är det, och Björkhagens alla ungar dras i pulkor utanför vårt fönster.

Rosiga om kinder, snöiga om overaller.

Vi vaknade till en fantastisk blå himmel i dag, men innan vi kom ut hade det mulnat på och blivit omysigt kallt – enligt vår åsikt.

Färd på snowracer till sushirestaurang fram och tillbaka blev det. ”Skynda!” skrek min furiedotter på kälken. Jag gjorde vad jag kunde bland snödrivor och isiga backar.

Efter den goda sushin var vi dock samstämda i att krypa ner i sängen under täcket och gosbråka var en bra aktivitet för denna söndag. Vi frös ute, nämligen. Sedan blev det sagor på cd hela eftermiddagen. Utmärkt. Man vill ju inte vara ute och frysa.

Jag var en sån där som blev kallad ”innesittare” på 70-talet. Innesittare var något fult och icke önskvärt, för på 70-talet skulle man vara ute och leka – i alla väder. Det kändes således misslyckat att bli kallad innesittare, som om det förutsatte passivitet. Man kan göra en massa saker inne. Dock inte åka skidor och pulka, men ändå!

Nej, nu myntar vi en ny term i min familj: innemysare.

Det låter väl bättre? Åtminstone när det är 13 minus och blåser.