Det slår mig att det var ett tag sedan jag skrev något om film. Så nu ska jag råda bot på detta. Inte lika frekvent biobesökare som förut, men visst är intresset fortfarande stort.

Tänk om film vore ens eget naturliga uttrycksmedel? Tänk om man behärskade den sociala kod som råder vid inspelningar, kanske fått med sig den med som barn som Tomas  och Daniel Alfredson, söner till Hans.

Tomas Alfredson säger "Det är något väldigt upphetsande med att kunna fånga tid" angående regissörsrollen. Tror jag, det! För tiden är väl det man mest kan experimentera med i filmmediet - och fånga, konservera. Och bilder, förstås.

Jag minns att jag i min teaterbitna ungdom träffade en chilensk man som hade regissörsdrömmar. Jag var som sagt teaterbiten och vi hamnade i en liten debatt angående vad filmmediet och inte teatermediet kan göra.

En kväll såg vi den då nya filmen Frantic av Roman Polanski. Filmen började och om jag minns rätt får man se ett ansikte genom en bilruta på en bil som körde längs en motorväg. Kanske New York eller Paris. Det var ett riktigt bra sätt att börja en film på, medryckande och snyggt filmat. Mannen i mitt sällskap viskade till mig från biosätet: "Det där kan du aldrig få på teatern!"

Nej, kanske inte. Bilder kan förtrolla.

Film att rekommendera är utan tvekan Sofia Coppolas "Somewhere" som är en osmickrande - och mer naken än man först förstår - skildring av en LA-skådis begränsade liv och hans till en början bristfälliga relation till sin dotter. Coppola är så förbannat skicklig på att visa de små, små sakerna som skiktas - och som till slut växer sig stora som elefanter. Heja!

http://focusfeatures.com/somewhere