Uppfylld av helig vrede åkte jag gröna linjen ut till Farsta idag. Vreden berodde på att jag fick vänta i onödan på ett läkarbesök som ingen hade talat om var inställt. Så re-spekt-löst. Det har den ytterst ansvarige fått höra också. Jag blir inte arg ofta. Nu blev jag det.

Hur som helst. Jag åkte av bara farten ut till Farsta centrum för att julhandla. I ilska. Efter att ha hittat en lövkratta till min pappa (som inte läser den här bloggen så han får inget veta) kände jag mig relativt nöjd ändå och började lugna ner mig.

Tio minusgrader ute, snön yrde och jag ville äta lunch. I full täckmundering gick jag till ett lunchhak som serverade italienskt/husmanskost. Kön var hyfsat lång, med brickor, och det gick undan. Personalen var engagerad, och den svartmuskige man som la upp min mandelpanerade fisk med remouladsås gjorde det med en sådan kärlek att jag blev lite tagen.

Lunchen var god och mitt humör steg en aning. Såg mig själv sittandes i ett kök, sju ungar och så den där mannen som la upp den tjocka remouladsåsen på min tallrik. Jag skulle aldrig behöva gå hungrig med en sådan man...

Ja, fantasierna kan bli lite udda så där i julruschen i Farsta centrum.

Nu ett glas rött, gluttar på Hos Terapeuten (den israeliska) och slår in julklappar till dottern. Jag älskar att slå in paket. Livet leker.