Inget är mer lockande för mig just nu än min säng, sova, sova, sömn. Och sover gör jag, men inte hjälper det länge.

Om det inte blir ändring på detta tillstånd börjar jag snart misstänka att jag lider av kroniskt trötthetssyndrom. Och arg och grinig som en björnhona blir jag om jag väcks, ska ni veta. Vill ej bli störd.

Rekordet är nu fem desperata latte eller nåt liknande på förmiddagen, men inget ändrar mitt trötta sinne, mitt tunnelseende, där ljuset i tunneln består av nattlinne, påslakan, filt, pläd, släckt lampa, tyst.

Ja, jag tränar (måttligt i och för sig). Ja, jag är ute på dagen (men ingen skogsmulle, precis). Men den här tröttheten är liksom mentalt genetisk. Den är en del av min personlighet, känns det som.

Ett trevande försök till att vakna upp ur min björnkoma blir nu ett frukostbesök på Iglo ljuskafé vid Hornstull. Kanske även D-vitaminkapslar. Annars kanske jag vaknar upp nån gång framåt vårkanten. Yrvaken, men förhoppningsvis utvilad.

Så, beware: hon är inte farlig, bara man är varlig.

http://www.iglo.se