Det råder Mary Poppins-yra i mina kretsar. Och det var jag som startade den.

Det började med att jag såg till att dottern fick den underbara gamla musikalfilmen från 1964 i julklapp.

Lång var den (2,13) men klämde hela på julaftonskvällen gjorde hon. Sen fick man höra diverse handplockad musik som ”Chim chim cheree” eller ”En stor nypa socker hjälper medicinen ner” från henne titt som tätt...

Filmen om Mary Poppins, den magiska barnvakten som flyger - och talar - med sitt paraply, utspelar sig i 1910-talets London. Hon tar sig an två små barn som rymmer från sin förra nanny till deras strama och stränga faders förtvivlan. En liten suffragettfru har han vid sin sida, barnens mor, men det kvinnopolitiska blir det kanske inte så mycket av i den här filmen, tyvärr.

Men roligt har de, Mary Poppins, barnen och all-artisten Bert, i vars gatukonst man kan kliva in och komma till en annan värld. Jag hade boken som liten, och var alltid lika fascinerad av den passagen. Här blandas animation med spelfilm, och det ser faktiskt välgjort och fint ut.

 När de kommer till ett nöjesfält och rider ut med karusellhästarna på fälten blir jag tårögd. Nyfrälsta blir också väninnan och hennes dotter.

Och vi vandrar snart alla runt i vår Mary Poppins-värld där skorstenarna är sotiga, männen bär hatt och jobbar på bank, hushållerskorna är yppiga och barska och barnen vet allt om hur lekrummet städar sig självt, talande paraplyn, hatthängare i väskan, medicin som smakar glass samt annat smått och gott..

Och vad underbar hon är, den där strikta Mary Poppins med sitt orubbliga goda självförtroende. Och så gott hon gör: Mjukar upp stela familjestrukturer utan att själv binda barnen till sig. Hon flyger bara vidare och hjälper nästa familj. För som hon säger: ”En praktiskt taget perfekt människa låter inte känslorna ta över.” En tår glänser till. Men inte för länge.

http://www.youtube.com/watch?v=4b-Z0SSyUcw

http://www.youtube.com/watch?v=BGCmVDl46rY