Sannolikt är månaden januari uppkallad efter guden Janus, som enligt romersk myt är inledningens skyddspatron. Också rent språkligt tolkas namnet som ”genomgåendet, passerandet”.

Och visst är januari en månad vi bara ska passera efter alla helger, familjesammankomster och firande av nyår.

Men Janus hade två ansikten, en början och ett slut kanhända,

så nu väljer jag att betrakta denna månad på två sätt.

Minusgraderkalla januari ska inte genomlevas i nöd. Jag ska icke leva på kredit efter alla julklappsinköp, men inte heller svälta mig omullig efter helgernas excesser.

Jag ska inte heller uppgivet sucka åt världens tillstånd - som inte har förbättrats ett dugg för att det blivit ett nytt år och decennium (vad trodde vi…) – och bittert tillstå att alla lägen är hopplösa och ingen kamp kan vinnas därute. Människan är och förblir korrupt, fanatisk, maktlysten, egocentrisk, banal, rutten…

Nej. Det får inte sluta där heller.

Man måste fortsätta - och orka - tänka, tugga, reflektera, resonera. För allt börjar med det.

Se, detta blev mitt januarital. Förvisso pretto, men det står jag för. Det också.