”Varför kan hon inte få tillbaka sitt fina hår? Jag tycker att hon skulle få se ut som hon gjorde från början?”

Dottern och jag pratar om Sofie i filmen ”Det levande slottet” – en av Miyazakis animerade skapelser, som vi båda gillar hemskt mycket.

En fantastisk saga om Sofie, som egentligen aldrig blir sig själv igen efter att lidelsefull kärlek har drabbat henne, och förbannelser med den.

När sagan slutar är emellertid Sofie löst från Ödehäxans förbannelse, men hennes hår har blivit grått. Och vi förstår att så kommer det att förbli resten av hennes liv.

En något mindre docksöt, men mer vis, flicka måste Sofie således bli innan hon får sin Hauru.

Dottern undrar över detta ärr. Såklart. Varför ska något blir sämre? Varför ska kroppen åldras när vi sörjer? Varför kan inte allt få bara bli bättre och mer oförstört?

”Därför att vi lever, min vän, och erfarenheter gynnar inte alltid hälsan”, kanske jag borde säga.

Men istället höra jag mig själv säga: ”Men hon är ju fin i grått hår också.”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...