Jag vandrar, jag vandrar. Jag gå ut i kvällen, och möter platta grodor och viskande träd på min väg.

En enkel väg är det, och ingen alltför svårframkomlig.

Grusstigar, vacker natur runtomkring.

Höga mörka tallar som då och då vemodigt doftar av mellanstadiets Grimstalopp, det hemska. Då en del kräktes och andra tappade andan.

Men nu vandrar jag vidare och alla minnen får passera utefter vägen.

Vart går jag? Jag går min väg - en väg. En av många.

Jag hör viskningar, mina egna steg, musik.

Grodor ligger platta utefter dikeskanten.

Träden vill tala. Jag lyssnar bara lite.

 Att besöka-listan:

http://fotografiska.eu