Nej, jag är ingen syflicka. Men jag önskar så att jag vore. Det är något trevligt meditativt över att sitta med nål och tråd och tråckla ihop trasiga plagg,

sy i knappar eller för all del köra race med symaskinen.

Otålig som jag är har jag alltid lämnat in plagg hos skräddare, men tackade ändå ja när grannväninnan bjöd in mig på mitt livs första syjunta.

Man skulle laga, fixa och umgås. Jag gick dit för fikats skull intalade jag mig

– men också för att träffa och få hjälp av andra sykvinnor.

Magiskt nog inföll sig ett visst lugn när jag satt där med nål och tråd, och jag lyckades förtränga mina dåliga syslöjdsminnen från högstadiet.

Fördelen med syjuntan och de andra duktiga sykvinnorna var att jag kände mig bevakad, och då automatiskt blev mer noggrann när jag sydde. Jag fick anvisningar om hur jag skulle nåla för att knapparna i min långkofta skulle hamna rakt. Och jag lydde förstås som en slav. You don’t mess with those people – sömnadsfolket.

Min mormor var sömmerska, mycket duktig sådan, jobbade på NK:s franska damskrädderi, men som på 1930-talet inte var något välbetalt arbete. Hennes talang har jag inte ärvt, hon som skapade klädmönster direkt ur tanken, även om mitt kläd- och stilintresse är stort.

Men jag har en romantisk dröm om kvinnogemenskap i en syateljé. Typ systrarna Eliott goes Björkhagen 2010-tal. Jag vill bara vara med där i ateljén, bland de stränga sömmerskorna, och titta hur de gör. Insupa atmosfären, kanske bistå någon. Leta ut vackra knappar. Koka kaffe. Ja, ja…

 

Malin

3 februari 2010 21:02

För en med tvåa i syslöjd och bara hemska sömnadsminnen ger din skildring oväntade trivselvibbar. Det måste handla om din stora förmåga med orden, om än då kanske inte med nålen... Jag vet dock vad jag tycker är viktigast!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...