En balett i två akter på Operan, och jag blir lycklig.

Dottern och jag ser Nötknäpparen, Pär Isbergs version.

Och Tjajkovskijs musik gör mig alldeles len inombords.

Tänk om livet alltid kunde kännas så  - lent inombords?

Figurer från Elsa Beskows sagovärld är granna att se på,

men råttorna och farbror Blå får mig att rysa.

De första för att de är just råttor och dessutom i människostorlek

och den sistnämnda för att han har mörka glasögon

och ser ut lite som en psykopatisk blottare.

Men okej, jag ska inte växla in på det nu.

Vi ser även pepparkaksfigurer, snögubbar, dansande tomtebloss, smällkarameller och det är sannerligen inte någon dötid alls.

Det bästa och mest njutbara är när blomstren dansar in i ”Blommornas vals”. 

Det är då den där omtalade lyckan infinner sig. Jag känner mig lycklig.

Min dotter har inte heller tråkigt, får jag väl tillägga

- fastän extasen är mildare i hennes fall.

Väl hemma har vi pyntat vår traditionella kristna/hedniska julkrubba.

Det vill säga att stallet i Betlehem har lite snö och tomtar på taken.

Blandat är bäst.

Vill så här i juletider också flagga för Primulinas produkter som är mina favoriter, både vad det gäller doft, genuinitet och effekt.

Man kan åka till Kärrtorp och handla av Anna Irestig personligen - det har jag gjort i snöyran. Länk följer här:

http://www.primulina.se/