"If only your bed could cry" lyssnade jag på i dag med Titiyos ljusa, i denna låt nästan sakrala, stämma i duett med Moto Boy. Så vackert, så isigt vemodigt. Som en ljusturkos sorbéglass. Men februari är redan en kall månad, så det blir is på is. Stelfrusna händer, röda öron. Vi är många som längtar efter marsvåren - när solen torkar upp Stockholms töiga mark så gott det nu går.

Men tillbaka till sången. Jag lyssnar på den som ett mantra, som en vaggvisa. Den lägger sig som en vacker drapering på den tunna snön och de grusiga isbanorna utanför. Gott så.

Nästa gång: kanske mer om snöflingor och vaggvisor. Vem vet!

 

Mma Ramotswe

19 februari 2009 08:14

Vackert inlägg och vackert foto. Ska bli roligt att följa din blogg!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  På söndag en färd till den stora ön österut. Inte varit där på ett antal år, och det krävs ny musik, ny inramning. Min kropp värker av trötthet, men hjärtat slår. Vi löneslavar... Tankarna kan värka av minnen. Musiken hjälper mig. Alltid. ...

Jag tar sommarlov. På riktigt denna gång. Och lovet är betalt. Det sägs ju att man bör njuta at det man tidigare inte fått, njuta innan man tar det för givet. Således ämnar jag  njuta av betald semester. Tre saker jag har hittills har njuti...

  En kontrasternas dag. På förmiddagen släpar jag mig ut på ett gympapass i Farsta centrum. Fräscht och fint på Friskis & Svettis anläggning. Och mycket välgörande för mig med ett pass efter endast försiktig pilatesträning pga krånglig rygg i flera...

Okej. Så här är läget. Jag ligger efter. I allt möjligt. I att blogga till exempel. Jag ligger efter i att leta upp recept på ekologisk prisvärd mat, jag ligger efter i att bo ståndsmässigt, rymligt, med varsitt rum för mig och mitt barn. Jag lig...

Hela mars har gått och inget skrivet. Mitt liv numera kan kallas ekorrhjul av vissa, och det kanske det är, men på ett hittills trevligt sätt i alla fall. I dag, långfredag - den långa dagen - beger jag mig till japanska bad där det är meningen att...