Min balkong skulle egentligen ha haft gäster i maj i form av min dotters två kaniner, då hennes pappa är bortrest. Men tragiskt nog hann de rymma innan de kom hit, och blev antagligen fångade av Nackaräven.

Jag tog det mycket hårt. Vill inte ha några fler korta relationer i mitt liv - och det innefattar också husdjur av alla de slag - eftersom separationerna blir för påfrestande.

Det här var det värsta tänkbara exemplet på en sådan. Uppätna dessutom... Fruktansvärt.

Dottern tar det med jämnmod, tror jag. Men visst är naturen grym.

Så detta utrymme blir nu en växternas elegi över två bortgångna kaniner. Tre Bellis och en rosmarin till balkongen. Rosmarinen måste tas in på natten medan frosten hotar. Men ingen räv i alla fall.