Zitas Cine Francais inleder med Zabou Breitmans film baserad på Anna Gavaldas roman ”Jag älskade honom”.

Den visar sig vara en ordentlig mellangärdes-smocka – åtminstone för mig - men väninnan ser också lite medtagen ut i sätet bredvid.

Relationsval står på menyn. Bekvämlighet kontra passion, förvirringarnas tillstånd och de stulna euforiska timmarna med den man älskar kontra den ordnade tillvaron med hustru, barn och småborgerlig umgängeskrets. Stress kontra tomhet. Nuet kontra framtidskontroll. Eld eller trygghet? Ja, vad väljer man?

Och vad händer när hjärtat inte får bestämma? Hur ser man på sig själv om bekvämlighet och en viss typ av livsföring går före valet av den man älskar? Dessa frågor ställer sig en ganska hundlik Daniel Auteuil (man hade gärna fått plocka in en yngre, tjusigare man, men fransmännen envisas ju med gubbe-flicka-kombinationer) och han resonerar kring detta en regntung kväll med sin svärdotter som just blivit lämnad av sin man.

Lite kors och tvärs i tid och rum blir det. Mycket bra skådespeleri av en chosefri Marie-Josée Croze i rollen som tolken Mathilde. Och inte alltför tillrättalagt, vilket uppskattas i dessa feel-good-epidemi-tider.

Jag gillar tragik som ställer frågor, och det görs här. Det i sig är hoppingivande.