Det åskar i folks hjärtan. Sommaren har varit både het och sval, och jag vet att det är som att svära i kyrkan, men jag kände en stark inre glädje när jag såg tre, fyra gulnande blad på trädet utanför mitt sovrumsfönster. Hösten + jag = sant kan man säga.

Det åskar ute, och det åskade i folks hjärtan den här sommaren. I London slår man allt sönder och samman, och min egen syster och niece var bara hundra meter ifrån en bomb i Oslo

som tillsammans med dödsskjutningen på Utöya blir ett trauma i Norges moderna historia.

Inte för att hösten är någon garanti mot katastrofer och terrordåd precis…

Men det är ju ingen årstid som är det.

”Du har utseendet emot dig”, sa en taxichaufför till mig häromdagen när jag var på väg hem från Centralen efter 8 timmars bussresa från Öland. Det var förstås menat som en raffinerad och skämtsam komplimang, och i det låg inbäddat att det minsann inte alltid är så lätt att se bra ut. Ha ha! Jag tog tacksamt emot berömmet, men lyckades glömma det redan nästa dag när jag befann mig halvnaken i en provhytt. Då var omdömena inte så snälla i hjärnan, kan jag säga. Det hade väl räckt med: ”Ja, jag åldras också. Som alla andra människor och varelser på jorden.” Men nej, det haglade andra uttryck och tillmälen. Det är nackdelen med att ha ett gott ordförråd.

Ren kärlek får jag i alla fall av min träning. Det är det bästa medlet mot allt, tror jag: depression, kroppskomplex, brist på sysselsättning (om man nu skulle lida av det), trötthet, sexbrist, uppehåll i terapin, tröstätande, grubblerier, jobbstress, ilska. Oj, vad bra jag var på att komma på jag-centrerade åkommor! Men så har vi stora egon här i västvärlden - vi fostras till det. Fast jag undrar om inte också solidariteten och empatin får sitt rättmätiga utrymme av den godgörande gympan. Tror det, faktiskt.

Nej, jag vet inte om det åskar i mitt hjärta precis. Ett stilla duggregn kanske.

I kväll tar jag hand om gravid väninna, i månad sju torde hon vara. Hon ska få fotbad med myntablad - och middag förstås. Och så ska jag få stirra beundrande på magen.

Åh, jag längtar efter hösten. Jag tycker om sommaren också, men det gör inget om det är september. Eller oktober. Förlåt mig för det, så mycket.