”Å, du är pinsam, mamma!”

Den repliken är inte allt för ovanlig numera från min nioåriga dotter. Jag tar den inte alls på ett bistert sätt, utan som en liten kärleksförklaring varje gång. Ett tecken på att jag snarare har en personlighet – om än pinsam – än ingen alls.

Senaste gången jag var ”pinsam” var på bussen mot Slussen en gastkramande mörk eftermiddag på hemväg från dotterns skola. Vi båda med mörka ringar under ögonen, men vid gott mod. Jag är särskilt upplyft när jag med ljudlig stämma berättar för en grannväninna att det öppnat en deli med bageri på Malmövägen. Inget som vi är bortskämda med direkt.

Tänk att kunna köpa nybakat levainbröd, hämta delikatesser eller luciafika nära hemmet för en gångs skull!

Jag kan inte hålla tillbaka mina känslor under samtalet. I vanliga fall talar jag ogärna i mobilen för publik, men nu råkar det hända.

Och det får jag höra med besked som sagt av den lilla: ”Vet du vad PINSAM du var nu när du sa det där så högt!”

- ”Ja, kära du. Underbart att få fika fint”, svarar mamman.

 http://www.bonnefemmecatering.se/?pid=1