Har just sett Tom Alandhs tredje film om före detta missbrukaren Pia Sjögren. Levt ett hårt liv har hon, milt sagt. Varit uteliggare långa perioder, blivit intill döden misshandlad, mist sina barn till fosterfamiljer. Nu är Pia själv orolig för sin dotter Jenny som stundtals är psykiskt dålig och hänfaller åt droger. Bräckliga, repetitiva liv...

Pias järnstarka mamma, nu över 80, är så vacker, så glasklar, trots all sorg som faktiskt aldrig blev till bitterhet. Den kvinnan är nog bland det vackraste jag sett. Inifrån och ut, så att säga.

Se länk här:

http://svt.se/2.122744/1.2279310/leva_livet?lid=puff_2289110&lpos=lasMer

Ja, man blir än mer påmind om att det är en privilegierad position att ha ett friskt och levande barn. Som man dessutom nuförtiden kan dricka te med.

Häromkvällen ville min dotter ha testund  så jag lagade till ett mycket tjusigt te med lakritsrot och honung, inköpt på Hasseludden. Efter att ha sniffat i sin tekopp brast hon ut: "Usch, det luktar som en hunds andelukt!"

Jaha. Sedan var hela den testunden förtsörd. Jag som älskat detta te, kunde inte släppa tanken på att jag egentligen hade en dreglig hundnos mitt i koppen.

Fantasins power.