Lyssnar på allvar på Bill Callahans platta "Sometimes I wish we were an eagle" - bara titeln! - där "Eid Ma Clack Shaw" är ett säkert spår. Hör bara: "Love is the king of the beasts. When it gets hungry it must kill to eat."

Predatorer. Är vi alla kanske.

Jag går nu in i vad som brukar vara min favoritmånad - september. Engelsk kostymserie ligger på jobblistan, qi gong utövas dagligen och min längtan går så långt som till goda svenska septemberäpplen. 

Höst är död, med löfte om pånyttfödelse. Utrensning. Träda.

"All these fine memories are fucking me down" sjunger Bill Callahan med mörk stämma.

Och jag skär bort minnen som dött kött. Det får man också göra på hösten.

http://dagensskiva.com/2009/08/18/bill-callahan-sometimes-i-wish-we-were-an-eagle/