Att en ek utanför tv-huset ska tas bort på sin ålders höst kan ju kännas sorgligt. Utanför mitt arbetsrumsfönster står trädentusiaster, lite omodernt i dessa effektiviserade tider kanske, som vill försöka stoppa det hela. Eken är ståtlig, en del kolleger kommer att sakna den, säger de. Men den är gammal. Olika skolor tvistar om vad som är rätt i detta fall.

Och vad är egentligen viktigt? Vem bestämmer det?

Att jag har en vän som just nu kämpar och ska få en ny lunga, tänker jag på i skift dygnet runt ungefär. Det finns ständigt med mig. Men mina tankar är ju kanske oviktiga i sammanhanget. Hennes egna tankar är viktigare.

Hon är en av de mest positiva människor jag någonsin känt. I alla väder. Som den övertorneåbo hon är i grunden... Starkt virke, och alltid alltid så ljus och glad. Jämfört med henne har jag alltid varit något svartklätt, diffust depressivt, stockholmskt. Nu är det hon som måste kämpa och hålla viljan högt.

Jag ska finnas där i bakgrunden någonstans, men heja på allt vad jag förmår. Det lovar jag.

Och så dessa drömmar... Betyder de något utanför min egen hjärna? Eller är de bara min hjärna, endast interna infall, önskningar.

Drömde om en söt liten flicka i natt. För mig okänd. Hon var glad - och hennes pappa var så stolt.

Och jag blev lycklig över hans lycka.

Denna dröm kändes så verklig, så sann, att jag ännu var glad och lättad när jag vaknade. Bara det.

Och vad är då egentligen viktigt?